sökes: ny handled

 
Då var fjällenvecka nummer 1 över för min del. Hade en mysig julafton och stormiga dagar uppe på fjället samt fina vindstilla dagar som gjorde att man kan kunde åka och njuta 100% med brädan. Konstaterade även i fredagskväll att jag inte ska hålla på å hoppa med bräda, men aja, de va bara in på röntgen och konstatera att jag hade en greenstickfraktur i handleden och ta på gips som jag får ta av om 4 veckor. Vad greenstickfraktur är får ni googla för jag vet inte. 
 
Åker till Åre på onsdag så om någon vill byta handled med mig ons-mån så kan ni höra av er. Gips samt smärta ingår. harebrahej!

i mitten av en hurricane

nikon d90 + nikkor 18-105

"allt jag skriver om är verkligt och allt jag sjunger om är sant, det har bara inte hänt än"

 
Herregud vad jag är glad över att jag såg Håkan i Västerås igår. Efter Popaganda hade jag inte den där känslan av att allt var möjligt och att det var den bästa Håkanspelningen jag varit på. Men Västerås var så personligt och fint och framförallt roligt. Jag hade så hysteriskt kul under Ramlar och Kom Igen Lena och jag dansade så otroligt mycket till Klubbland och Det Kommer Aldrig Vara Över För Mig. Jag blev så oerthört glad att det första Håkan gör när han kommer till våran kant är att gå fram till Hugo för att skaka hand med honom. Och det var så oerhört fint när Håkan böjde sig fram till oss och tog våra händer och sa att vi var grymma och sen tillägnade Valborg till oss på främre raden "Ni där bak på läktarn är också fina, men ni ska se dom här längst fram, dom är grymma!". Under Det är så jag säger det och Kärlek är ett brev skickat tusen gånger gjorde det ont i bröstet för det var så fint och tårarna på kinderna var där men sånt där går inte att hjälpa. Jag pendlade mellan skratt sång tårar och dans. Jag hade en känsla under hela konserten, jag var bara så jävla lycklig. Jag är bara så jävla lycklig när jag får stå tryckt mot ett kravallstaket med min bästa vän tätt intill mig och flera tusen personer bakom mig och Håkan en meter framför mig. Igår hade jag den där känslan av att allt är möjligt och att det är den bästa Håkanspelningen jag varit på.
 
Jag får lov att lägga sjömanskostymen på hyllan ett tag, men jag hoppas att det inte blir där allt för länge.